Norrländska Korrespondenten – 8 december 1865, sida 2

i bibeln och fade mig derpå god natt med samma hjertlighet med hwilken han mottagit mig. Min nyfikenhet i afseende på min manliga fufin blef ej länge otillfredsställd; han infann fig dagen derpå mid middagen. Hand uppförande mar ej så rätt och ohyfsadt fom jag föreställt mig, men dock war han ytterligt obehaglig. Han wisade en tillförsigt och en efterhängsenhet, på hwilken jag icke war förberedd; jag fann hos honom mindre simpelhet i hans sätt att wara och mer tanke och beräkning än jag wäntat. J hans blick och ton låg det sjelfförtroende som tager blotta fördragsamheten för uppmuntran, och jag fände mig genom det grofwa smicker fom han gång på gång riktade till mig, mer sårad och utåkad än fom sannolikt skulle warit fallet wid en större grad af rå het. En tröst war det emellertid, att han ide ofta wisade fig, då han mycket war sysselsat med angelär genheter, vem jag ide kände och om hwilka jag ej ber tfymrade mig. Men war han tillftides, få gällde hans urpmärtsamhet så omisskänligt och nteslutande mig, att jag, oaktadt min ungdom och erfarenhet, måste förstå deras betydelse denna förföljelse war mig mera motbjudande än jag kan uttrycka, och jag fökte betaga honem allt hopp få att jag stundom aick till ohöflighet, för att öfwertyga honom att hans kurtis war mig obehaglia; dock llt förgäfwes. SÅ hade wid pass ett år förflutit, då jag en dag fatt jemte Emmy såjom wanligt sysselsatt med nå act qwinligt arbete och min kusin Edward inträdde till oss. Det tycktes mig fom låge i bang uppförande något besynnerligt en flagg strid mellan blygsamhet och oförskämdhet, ett slags osäkerhet, fom om möjligt gjorde honom ännu obehaglgare än wanligt.