Norrländska Korrespondenten – 1 december 1865, sida 3

Bidrag till dödsstraffets historia. Från Sachsen omtalas en förfärande afrättning. Omtring den guillotine, pa hwitlen don mördade Böhme skulle dö stodo nägra hundrade personer, bland dem många awinnor, hwilla trängdes om hwarandra. Asrättningsakten war ryslig, delinqventen wille ide dö. Den andlige talade förgäfwes tröstens ord; Böhme hörde ej på. Han flöt fig lungt föras upp på fehavotten och gick, understödd af bödelsknektarne, uppför de fem med blodröd färg målade trappstegen. Men deruppe började en wålosam tamp, och det dröjde nära en qwart, innan delinqventen mar få faft ounden, att han kunde lugnt skjutas ut på den ödesdigra brädan och få halsen uns der den 72 skålp. tunga bilan. Först ar: betade fyra män med honom, men han wille ide. Eftersom han mar för liten till wäxten, hade man på brädan fästat ytterligare en trätloss: men den förjwann genaft under Vöhmes hår-refonde geftilue lationer. Han bet omtring fig, gnisslade som ett djur i oartitulerade ljud och ut: stötte slutligen rop på bjelp: Hjelp! Räddning! Allmänhet, rädda mig! jag är oftyldig! J ären menniskomördare, Jag dör oskyldig. Jag mill ännu en gång tala med föngelje-diveltören; det är menniffomord.7 Hans fifta ord woro: Den werldös hga rättwisan är menniskomord! Kata ftrofen war förfärlig, de kringstående dar rade. Bilan hängde dold mellan tvenne bjelfar. De fyra drängarn blefwo icke herrar öfwersdelinqventen. Hjelp måste res qvireras. Ytterligare trenne karlar ifynsz dade till, men äfwen de förmådde ide styra den lille fwage larlen. Ålutligen fom är wen en start rättstjenare till platsen. Han grep Vöhme i i naden i det långa swarta haret, fom hängde swettdrypande tring huswudet och sålunda blef han mattlös. Men han hade ej wäl fastbundits med de sta ta breda läderremmarne om pannan, förrän han äter började sparka omtring sig med händer och fötter, ropande: Jag är offyldig! ywarwid han det en af de närstaende i handen. Det war omöjligt att draga af honom racken. Ålutligen war han fastgjord på brädan, hufwudet tom snart under bilan och i ett nu föll det.