lag, som ammar begagti s3 Å sällsamma gåfwa. —J Slesvig od Holstein har officielt bliswit förbjudet att falla Auguftendurgaven hertig eller behandla honom fom sådan. —-Kejsar Napoleons besök på kolera: hospitalerna i Paris har wäckt allmän be undran och öfwerraskning. Man är ide man wid att fe furstar på sådana ställen. vila owanligt är det, att ett officielt besöt företages på fådant fött. Jngen dag war utsatt, inga förberedelser woro mide tagna. Kejsaren fom alldeles owäntadt, endast åtföljd of en adjutant, och ingen hade haft någon aning om befötet. Och han satte sig ned hos de sjuka, talade med dem och lemnade först hospitalet sedan han förwissat fig om, att ingenting förfums mades, fom stod i mensklig förmaga att göra, för att befordra de sjnkas lindring och tillfrisnknande. Och dock skulle man snart glömma Napoleon den 3:dje för tejsarinuan Eugenie, fom befötte folerahofpitalerne tort efter kejsaren. Hon tom på samma fött, oanmäld och utan ceres monier. Journal des Debats omtalar hennes beföt på följande sätt: Dattadt en stark förfylning wille kejsarinnan gifwa en gärd åt den tristliga barmhertigheten och menniskokärlelen genom att besöla to lera-hofpitalerna. Hon stannade mid hwarje patients sång, hon lugnade de sjuta och gaf dem den tröst fom tommer från hjertat, och fom blifwer ännu mer rörande genom den ton fwari den uttalas, genom det deltagande fom den uttrycker och ge nom den höga ställning fom hon inne har. Alla fjutlingarne woro djupt rörra och tacksamma. Allas ögon stodo fulla af tårar. Då en af patienterna, hwars syn war förswagad af sjutdomen, beswarade en fråga af tejsarinnan med ett: (Ja, min fylter, fade den tjenstgörande barmhertighetssystern: -Nej, min män! det år icke jag, utan fejfarinnan fom talar till ev — Tag det ide tillbata, fade tej: sarinnan hafligt, det är det ffönajpe namn han fon gifwa mig. Hur ädett och fu Tomt är ide detta ofriwilliga uttryd af den renaste mennistotarlet! Dessa rörande ord skola finna genljud i alla hjertan! De skola till och med framtränga till och nösta vem fom lida, och i de uslaste tyfssen. De stola uppelda alla till att göra sin pligt och till att minnas, att oats tadt olirheten i rang och riledom, gifwes vet inför lirandet och döden endast bris der, fom böra ömsesidigt understödja Ywar: andra och lemna hwarandra det bistånd fom kommer från hjertat och går till hjertat och derföre lindrar ännu mer än ma Åteviel hjelp! — Wi äro öfwertygade om latt tejsarinnan ide anser fig ha gjort mer än fin pligt. Hennes ssällning ålade hen ne att wara den modigaste och färletsritaste af alla, och att skänka de olydtige den tröst, fom endast hon tunde skänta. Allt hwad hon borde göra, har hon gjort, och ett sådant uppfyllande af sin pligt i dess fulla utsträckning, wisar att hon är sin höga ställning wärdig. Wid andra tillfällen funna meningarne wara delade och äro det äfwen; men mid detta herr ffar blott en mening, och litsom alla hjers tan äro besjälade af en och samma känsla, få hafwa alla munnar blott en tunga för att tacka fejsarinnan och wälsigna henne. — — —k —— ———