Norrländska Korrespondenten – 29 november 1865, sida 2

wisste att hans wäns böjelser öfwerensstämde med hans egna. ö Begge tycktes böjda för att unter den korta tid som hr Tisdal ämnade stanna fullkomligt öfwerlemna fig åt ressa, och följden deraf blef att te nåstan hela dagen inneslöto fig i min farbroders kammare ochder till och med tillbragte större delen af nätterna. Detta räckte ungefär en wecka, då tjenaren en morgon såsom manligt floppade på törren till Tisdals rum. Han erhöll iutet swar, och när han wille inträra fann han dörren riglad. Detta syntes miftäntt, och sedan husets innewånare blifwit underrättare sprängde man dörren. Då man fom till bädden, fann man gåästen liaga död, hängande med hufwudet utanför kanten. Wid tinningen bade den döde ett djupt sår, hwilket efter allt utseende hade blifwit honom tillfogart med ett tungt trubbigt werktyg och fom krossat hufwudskålen. Ett annat mindre swårt flag, sannolikt det första som gifwits honom, hade träffat hufwudet och afrifwit en del af swålen från hjessan. Dessutom war han sargad i halsen. Dörren war från inre sidan i dubbelt lås och riglad och nycklen fatt ännu i nydel: bålet. Fönstret war tillslutet, en omstänrighet fom war ganska förwånande, då ingen annan wäg kunde föra ur rummet. Detta hade utsigten åt en liten gård som omgafs af det gamla slottets öfriga byggnader. Till denna gård hade fordom fört en liten port, men denna hade för någon tid seran blifwit tillmurad, få att man från intet håll utom från huset kunde komma in på gården. Rummet låg i andra wåningen, och från fönstret ned till gården war en betydlig böjd. Till allt detta fom Ytterligare att fönsterlisten war mycket för smal, för att tillåta någon ftå rerpå då fönftret war tillflutet. (Forts.)