Norrländska Korrespondenten – 24 november 1865, sida 2

Gengängaren. (Forts. frän N:o 92.) Hor har på bonom gjort ett outplånligt intryck — få säger han arminstone, och man fan i alla händelser lika gerna tro honom, fom hwarje annan ung man jom är förälskad och yttrar fig på detta fitt. Han har en oberoende förmögenhet, och innehar revan ett ansedt embete. Att berömma hans karakter och kunskaper passar icke för mia, såsom warande hans onkel, ehuru jag med skäl knnde göra det. Således min bäste hr Bernard! wore det icke bäst för alla parterna om det förblaf mid den första bestämmelsen, och wi gjorde ett var af honom och er wackra rotter ? Bernard wisste i fin förlägenhet ide hwad han ftutte swara. Han mar werkligen of ven tanke att tet föreslaana partiet wore önskwärdt. Charolais hade ban från förita ögonblicket funnit behag uti och att han mar underprefekt gjorde äfwen ett mäktigt intryck. Men Bernard war en hederlig man. Nu då hang dotter sted i begrepp att ingå en förening med en annan, kunde han omöjligen ingå på generalens för: flag. Han blef emellertid hindrar att swara genom en tretje persen, fom blandade sig i samtalet. Denne tredje person war herr Grignan som med ila told urere, för att ide föra raseri, framträdde och sate: Herr generalen, fom utan witare omjtän: tioheter will disponera öfwer demoiselle Bernarts ha. e, är, fom det synes, ide underrättad om att wi atin äro samlare här för att öswerwara untverffrif: wantet af ett giftermålskontratt emellan henne och min son. U Je jag bar åtminstone förmodat något tylift.