Norrländska Korrespondenten – 24 november 1865, sida 2

Till min fars brorsdotter, tilll Gabriele, gaf Hortense till swar. Det blir ingenting af, säger jag dig, ropade hr Grignan, förbittrad till sonen. ÅJag wet rätt wäl att du sprungit efter henne, — men mitt samtycke får du aldrig. Då hwarför ide, frågade Bernard, fom nu också begynte blifwa het. Ar hon icke en förträfflig, en wäl uppfostrad flicka? Är familjen kanske icke god nog åt dig? 9 bewars, derwidlag har jag ingenting attan märka. Men — fortfor han halfhögt, — det går likwäl ide an; hon har ingenting. 39 hon har. Då jag ftod fadder till henne bes stämde jag 10,000 francs som skulle blifwa hennes hemgift. Denna summa will jag fördubbla och def utom — wi hade ju aftalt att Gustaf om ett par är skulle upptagas som kompanjon i handeln. Gifwer du nu ditt samtycke till detta äktenskap, så upptager jag honom strart i kompaniskapet, på wilkor, fom wi framdeles funna närmare bestämma. Detta förslag fann Grignan för godt att antaga; han insåg måhänta att han i i alla fall ide kunde ger nomdrifwa fin wilja. Får gå, fade han! vin dot ter får Gustaf således ide; det har han förspillt ger uom fin egen dumhet. Jag ger mitt samtycke. Jag bar nu en gång fått i mitt hufwud att han, liksom jag, skulle gifta fia när han war 22 år gammal. Gustaf som hittills hade stått alldeles handfallen och Ga brielle, i fin rädsla stod gömd bakom de andra flickorna, blefwo nu glada, som man wäl kan föreställa sig. Begge ilade utom sig af hänryckning bort till Grignan och Bernard för att tacka dem. Ett bud sändes straxt till Gabrielles far, som också caktadt sin