Norrländska Korrespondenten – 24 november 1865, sida 2

Men jag trorde att en förbindelse, som följde få har stigt efter ven ursprungliga, ide tunde wara få noga öfwerwägd och måhända ide heller få önftmärd. Generalen såg fig om oc) wänre fig inftinttmessigt till madame Bernard. Hmad är er mening om saken? Swara ni of säsem flickans mor ? Fag är af samma tante, swarnte bon och fåg på fin äkta hälft. Denna förlofning är kommen alt för hastigt efter ven förra. Wi borde hafwa tagit den bättre i öfmerwägande. Bernard stakade på hufwudet. Derom will jag ide twista, jade han. Men nu tan det ide görs ras om. ySå will jag wända mig till er, fade ändtligen generalen och ställde sitt tal till Hortense. När allt kommer omtring är ni doc den wigtigajte personen i denna fat. ÖHwem af de begge herrarne gifwer ert hjerta företrvädet ? Hortense afhörde denna uppfodran utan att wisa förlägenhet eller förwirring, gick bort till fin far och jade med fajt röst: Bäilte fader, hwad Gustaf beträfz far, få kunte jag, utan afseende på någon annan, ale drig skänta honom min hand. Det war detta som jag nyss wille säga vig, då jag sötte att Hålla Dig til bata. ven mitt barn, hwad skulle wäl wara i Ii en ? Gyjtaf har redan länge haft fina tankar fästade wid en annan. Det har han fjelj tillstått för mig men först i dag för knappt en timme sedan. Öyjtaf haft tankar på en annan? utbaft herr Grignan och såg ömsom på fin fon och på Hortense. Symwad är det för hiftorier! OM till hwem då? till hwem frågar jag ?