UU fon komma att utöswa på frihetens sal i alla länder. Detta är en omssärdighet, hwarpå man kanste i Swerige ej ännu tänkt sa mydet, men som här står i gansta far dager— Om fransmännen sjelfwa ännu så länge få nöja sig med ett tomt stal, om de, med suttrage universel på fanan marschera efter despotismens trumma, äro de likwäl intresserade för andra jolts frihet och påminna fig gerna, att 1789 lärt äpven främmande nationer ett och annat. Smwen: starna stola sannolikt wärdera den jympati, jom sransmännen nu wisa wåra reformstrå wander. Tidens sörbrödrande ande närmar ej blott folfklasserna till hwarandra, utan manar även de olika nationerna att räda hwarandra handen, att göra det i den sanna frihetens namn och till upp: naende af denna frihet jör ala. Ter fredliga framastridandet är samtidens löfen, od) den oemots standliga kraften deruti winner hwarje dag allt större område från dessa dåraktiga, hwilka, ållilll wandrande i den gamla udens ppar, tro, att jmwär: det mäste lösa alla frågor, att et nytt Europa maste framgå ur blod och lågor. Den swensta representationsrejormen är ett stort steg på det fredliga framåtstridandets wäg oc) — det fan man få här höra yitras — ett betydeljes jullt, ej blott för Swerige, utan åswen för hela den bildade werlden. Tet är derföre idde ett tomt ord, om man säger, att Curopa för närwarande har fina blidar sästade på Swerige: Det är ej nog dermed, att Sweriges adel, för att ide tala om dess presterstap, kommer att ges nom representationsjörslagets antagande frälla fig i en wadrare dager än något annat lands avs siotrati; det är ej nog dermed, att hela nationen, efter rejormens lydliga genomdrifwande, kommer att intaga en plate bland de Jrämsta folk, och att wi jaledes winna en ära, hwilten wi aldrig funnat winna med swärdet. om detta är någor, )om wisserligen fan jmiara en rätm åtig nauonaljiolts het, är det litwäl ide deruti, Jom CE mweriged war: trajte seger tommer ait ligga. Tenna kommer att wisa fig, när mi, efter reformens fullbordande, Jå höra andra natoner erkänna, att aj Sneriges stalssud tunna de lära sig myc fet. Lå blifwa wi nytiga, ej bloit för of sje wa, utan äpven för andra. Md au det gar derhän, fan man wara berättigad att tro, så man hör t. ex. sranomän medgipwa, att det nya swensta representationssättet är det enda rikuga — et stort medguwande i den binstränkta mal: rättens land — enår detta reprejentanonssätt är just en fullt organist utwedung al den janna princip, som borde ligga tll gruud för alla fras ter, nemligen att med den tommunala el: reljen Järta nationalreprajen:ationen to harmalte sammarhang. — Let år genom att Jörak. a ers wa grunden, yttrade häromdagen en ap drante tites Jvamstaende hberala, Jom detta land, oakiadt den oinstrantta wamätten, ännu ide lydats bujwa eri fritt land. Om Detta medgifwande sran sranst sida wisserligen ide är något alldeles nyte, har det dod jällan förjports. Om odsa en och unnan täntare, jäjom Tocqueville, ytirat, vutt Orantute försöker lata twenne matter marschera bredwid hwarandra, hwuta ännu aldrig kunuat sörnas, nemligen: en wald lifsjörxjamung od) en stark:i centraliserad werkställande makt, hafwa dod ua andra sidan just de, Jom 1 Örantrude talia sig demokratiens sörtämpar, enwist sasthallit den suarta centralisationen, hwarigeuom den werkliga frile ten lika litet undereen repnblik, som under en abjolnt monarchi lydats uppspira. Men nu he er det: lJörunderligt nog fer det ut, som hade jwenstarne werkligen töst det stora pros blem, hwarpå wi få länge grubblat. Zet är eu langt ganget medgifwande i en sransmans mun och jannerngen angenämt öfwerraslande. i Man erkänner odså här, att Jwensla regeringen genom representationsförslagels framlemnande och ytterligare genom det allwar, hwarmed hun söker genomföra detta förslag, wisat fig fullt uppfatta udens kraf och redan frällt fig framom de flefta andra regeringar. Konung Carls tron? tal wid riksdagens öppnande har med stort dels tagande och lifligt bifall lästs af alla frisinnade fransmän. Det är on regent, har jag här hört yttras, fom förstår att gå i spetsen för ett jolk, hwilket sjelft will blifwa fritt och lydligt. Si: dana ord göra godt att höra, och må de återz ljuda bland alla frihetsälskande i alla tänder samt komma ända till Swerige att wäcka glädje och styrka wårt folk. J anledning af yttrade farhågor att pressen, i fall det nya reprefentationsförflaget antages, skulle erhålla för stor matt och för mycket inflytande på malen isynnerhet till landstingen och öfre fom: maren, anför Göteborgs Handels: och Sjöfartstidning följande angående pres: sens werksamhet: