Norrländska Korrespondenten – 10 november 1865, sida 2

— Angfartyget Chapman, kapten Clas fon, har för året upphört med fina tur rer. Under fartygets sednaste resa blef dess mellanaxel bräckt, hwillet dock ide bändsar det att hielpa sig sjelf från Örnsköldswik till Stockholm. — Från Söderhamn skrifwes den 4 dennes: Natten mellan förliden onsdag och torsdag nedbrann det mid Stugsunvet nybyggda wärdshuset Johannisborg, tillbörigt källarmästaren J. Widell. Huru elren uppkommit är ide bekant, men den utbröt med sådan häftighet, att hela byggnaden mar lagd i aska innan folk från ftaven hunnit till stället anlända. Lyckligtwis lågo öfrige bygge nader så aflägset att elden icke kunde nå desamma. Det nedbrunna huset med deri förwarad lösegendom war brandförsäkrad till något öfwer 6000 rdr. — Enligt nu inkomna anmälningar till bränwinstillwerkning i riket under innewarande höst fommer tillmertningen af bränwin att uppgå till mer än 9,200,000 kannor. Under sistlidne September månad wisade anmälningarna ett tillwerkningsbelopp af något mer än 6,800,000 kannor, hwadan anmälningsbeloppet för hösten stigit från September till Oktober månader med omkring 2,400,000 kannor. — Man läser i Jönköpings Tidning: En fabriksegare från Norge, hr Larssen, som sysselsätter sig med förfärdigandet af skjutwapen, tillbragte lördagen d. 21 Okt. härstädes på genomresa och före wisade för åtskilliga personer, med hwilla han händelsewis kommit i sällskap, ett af honom uppfunnet och förfärdigadt tändnålsgewär, hwilket med skäl wäckte uppmärksamhet hos fafefännare, såwäl för def entla och sinnrika konstrultion, fom dess prydliga yttre. Herr Varfen har förewisat sitt ge wär för konungen, fom lärer mycket ins teresserat fig för detsamma. Hr Larsen war ute och besåg Husqwarna gemwärsfattori samt önskade att der få förfärdigadt ett parti gewär och lås, men kunde i anseende till de stora beställningar, som wid nämnda faktori redan äro under ars bete, ide för det närwarande få denna sin önskan uppfylld. — Från Gamlebyn skrifwes den 19 Oktober: J detta ögonblick och rätt ofta annars hafwa wi här att skryta öfwer större lif i sjöfarten än wår granne och tuktomästare Westerwik. Jcke mindre än 8, mest norska fartyg, bland dessa till och med skepp, lasta för närwarande träwaror för utländska hamnar, under det att i I3esterwik nästan all sjöfart, utom ångbåtstrafifen, redan för året upphört. Wi Gamlebyboar framhålla denna omftändigs het ide af fåfänga, men möjligen af en smula skadeglädje, emedan wi ännu ide lyockats helt och hållet emancipera oss un dan Westerwiks tryckande herrawälde. Wår sjelfständighet, såwäl som wårt wälstånd, ökas dock för hwarje dag, och detta helt naturligt, då man befinnar, att en enda af wåra handlande, herr Cornelius, drif wer affärer, hwilka i omfattning uppnå, måhända öfwerträffa dem, fom bedrifwas af Westerwiks hela handelskår tilljammans. Wi emotse alltså en wacker fram tid och lifwas af den friska anda, som alltid uppstår i starkt framåtskridande fam hällen. Wår lilla telegrafstation, fom för restås af ställets enda modehandlerska, bär sig utmärkt och har redan återgäldat wåra uppoffringar för densammas erhållande. Likaså bär sig mycket wäl wår ångbåt, som genom dagliga turer på Gamlebywiken fötter oss i förbindelse med Wefterwik. Jörfrigt utwecklar fig den lilla fö pingen äfwen i byggnadsmäg och folktillöfning, och numera torde den resande, fom besöler oss, wid wåra priffechartier för gäfwes fråga efter de hiftoriffa boklådorna och alldeles undslippa att för innehafmandet af nyckeln till desamma betala fina modiga 5 rdr bankomynt. Wi hafwa numera till oc med aflagt den gamla inrotade wanan att titta i fort — allt till fölid af civilisationens mäktiaa inmerfs