Norrländska Korrespondenten – 8 november 1865, sida 2

Ä i Gengängaren. (Forts. från N:o 86.) Charolais blef här afbruten, i det wagnen ftadnade och ett gräl uppstod emellan deras egen lusk och en fom förde en kabriolett, fom från en twärgata förde ned emot hästarne. Wid åsynen af vet främe mande åkdonet och dess kusk hoppade Charolais ur magnen. Kabriolettens kusk, fom trodde att här war frå gan om ett dugtiat kragtag eller någon dylik trafktering, reste fig straxt på kuskbocken, fastsurrade töm marne mid wagnen och satte sig med en trotsig upp: syn i förswarstillstånd, medan han, för att parera, sträckte den tjocka ändan af piskskaftet framför sig. Charolais log åt dessa förberedelser och sade: Sätt dig lugnt ned igen, det är nu icke frågan om stryk. Jag mill gra dia en ganska fredlig fråga. Har du ide fört mig förr ? i FKört för herrn? Jo det är ganska sannt, men det är någon tid fevan. Ran du då ide påminna dig, att du för fyra månarer sedan körte mig i samma labriolett till en man wid namn Bernard, som borde i detta qwarter 2 Bernard? Hwar skulle han wara, denne hr Ber: nart, generalförpattare eller i minifterterne....? RNRej, han är köpman. Drag via mwäl till min nes Du nåste wänta öfwer twå timmar på mig, medan jag war hos honom —. Aha! wänta lite! nu mins jag. Det war för: sta vagen jag förve för egen räkning; och jag förtjenade bra på den turen med er. Medan jag fatt och sof i wagnen intjenade jag fem francs. Wer vu vå hwar denne man bor?