Norrländska Korrespondenten – 8 november 1865, sida 2

hedersbewisning, men hennes friska utseende motsade alltför mycket detta föregifwande; hemma wille man allsicke höra talas om att hon skulle uteblifwa från högtidligheten, så mycket mindre som hennes far, till följd af en tillfällig opasslighet, war hindrad att komma, och wille att nägon skulle representera hans hns. På oden utsatta dagen måste hon alltså infinna fig i bröls lopshuset, och gick in till Hortense, fom just nu blifwit färdig med fin klädsel Medan brudtärnorna woro sysselsatta i ena hörs net af rummet, satt Hortense tankfull och lutade fig mot ett bord. Hon lät den sednare tidens alla hän delser passera förbi hennes själs ögon. Den afton då hennes far hade talat med henne om en förbin: delse med Gustaf hade hon sent på natten suttit i sitt rum ide öfwerens med fig sjielf, hwad hon skulle bestämma sig för. Gerna wille hon tillfredsställa sin fader, som önskade henne tidigt försörjd men hon frutktade för att göra orätt deruti, emedan hon åtminstone stillatigande hade bortlofwat fig till den aflidne Beau caire. J denna sinnesstämning hade hon gjort ett löfte. Efter fom hennes första brudgum, sedan han war förswunnen ur den lefwandes antal werkligen bade förmått infinna sig hos dem så borde det äfwen nu stå i hans makt att gifwa henne en wink om den nya förbindelsen war honom emot. Sjorre han detta så wille hon foga sig derefter, äfwen om hon stod inför altaret. J det hon nn återkallade i minnet denna aftonstund och antog att Gustafs och hennes förening ide funde wara Beaucaire emot, då han ide på något sätt låtit höra af fig, föllo hennes ögon på de unga flickornn och ibland dessa på Gabrielle. Denna stod just nu med brud slöjan i handen och betraktade den med ett sorgset uttryck i sitt ansigte. (Forts.)