Paris och erfor till fin stora glädje redan wid ankom sten, att hans onkel generalen för närwarande uppe: höll sig derstädes. Charolais hoppades hafwa mycket gagn af hans bistånd. Hela den förflutna tiden då Charolais warit mycket sysselsatt, till följe af sin besattnina, hade dock tanken på Hortense ständiat följt honom troget. Det war för första gången han kände den måätktiat tilldragande kraften af qwinlia älskwärdhet; och på arund af hans karakter, som icke lätt hängaf sia åt starka intryck men deremot så mycket trofastare bewarade de mottagne, är det lätt att inse det dessa känslor in galunda skulle lemna plats för andra, ju mera han tänkte på det sällsamma förhållande hwari han under nåara timmars tid stått till familjen Bernard, vek utom trodde han fig deri fe en Förspynens skickelse. Den unge Beaucaire, få god och oförderfwad han också war, passare likwäl tydlinen ide för Hortense; han stod under henne och hon skulle swårligen iläng: den funnit fig lycklia med honom. fällighet nästan mot hand wilja hare fatt honom sjelf i den wäntare brudqummens ställe, borde han ide då anse detta som en Försynens wink för hans framtid. Men det war ganska twifwelattigt om han nu, ifall han anmälte fia, skulle blifwa lika wil mottagen, fom första gången. Hos Bernards måste man nu nödmändiat wara underrättad om sakens werkliga famman:s hana och efter all sannolikbet war man ide särteles gynnsamt stämd mot ven fom på ett sårant sätt hare begagnat fig of omständiaheterna. Charolais trotde derföre att han gjerre bäst i i att aflägga bet första besötet hos Bernarts i sällskap med sin entel. Denne, som war en ansedd man och egde mycken wana att behandla grannlaga förhållanden, stulle troligen När nu en tills. bättre än Charolais förmådre sjelf, hjelpa honom ur ven första förlägenheten och afleda den wärsta wreden. tro hela sitt äfwentyr, fann det särdeles kostligt. Det är ett af vina gamla infall. Men sanningen att säga skulle jag i vitt ställe hafwa handlat alldeles på samma sätt. tl. 11 står jag till din tjenst. Wi sara till herr Ber: nard och öfwerlemna åt mia att söria för det öfriga. — Men tessförinnan ett ord: Du säger att du hyser kärlet för hang dotter, att hon gjort ett intryck på tia, fom ... lika godt; jag twiflar ide derpå; af dylika plötsliga och oförklarliga intryck, har jag sjelf haft åtstilliga i mina Yngre år och är ännu ide rätt fäfer rerför. Men herr Bernard sjelf, — är han för man? 3 hwad ftillning befinner han fia ? Efter hwad ten unge Beaucaire berättade mia är han köpman och trifwer eller har drifwit en betydlig handel; han är en förmöken, ja till och med rik man. Jag sjelj fån att han beborde ett stort, wackert hus och war omgifwen af all möjlig tomfort. Han och hans bujtru äro af tet förträffliga slaas menniskor från en gamla titen, bwilfa nu blifwa mer och mer sälljynta. Dottern .. . Stopp! sjelft. gon förmirrag i min wagn och fara vit. Men betänt, bäste onlel, att jag ide få noga wet hwar mannen bor. Jag har redan gjort ett par förtwiflade försöl att taga reda på den fuff, fom förde mig den dagen, men naturligtwis utan framgång. Hen är en engel — det faller af sin Det är såletes afajordt; wi sätta oss i more. General 35, åt hwilken han alltså måste anför: Nu tänker jag att den saken wäl icke fan wara få swår att rangera: J morgon förmitdag, hwad