Norrländska Korrespondenten – 1 november 1865, sida 2

der finnas tre unga döttrar, hwar och en af dem återigen har fina wänninnor; man åter ut, rider på mulåsnor, dansar och musicerar. Det fall krya upp henne. När hon kommer derifrån, skall det troligen wara bättre utsiater för din fon att nå fin önskan. Grignan gaf efter, ehuru ogerna, och Hortense anträrde ven tillämnare resan. Det tycktes werkligen, att den hade ett wälsörande inflytande på henne. Hemma hade hon på den sednare tiden warit dyster, och sluten inom fig sjelf. Då hon återtom från tanten, war! hennes utseende friskare, en följd af den rena landtluften och det rörligare lefnadssättet der. Hon tycktes också nu mera resignerad, och tog åter på sitt förra milda sätt vel i hwardagslifwets små hän: delser. Hon hade icke warit länge hemma, innan Srig: nan ånyo gjorde sig påmind hos Bernard, och denne kunde nu ide undwika att tala med henne om den nye friaren. Af ett och annat ord, fom hennes mor låtit undfalla fia, war hon redan någorlunda förbererd på saken. vYåt mig blifwa qwar hog vig, bälte far! det will jag helst. Här hemma länner jag mig få nöjd och tryga, och för dig fan tet också wara gort att ha din dotter hos dig. Bernard föreftällve henne, att hon sielf have föga gagn af ett sådant beslut. För äldrarne kunde falla ifrån, och vå stode hon ensam bland slägtingar, som tanfke icke skulle skänka henne det deltagande hon då så wäl behöfde. Gustaf war en redlig, ung man, till hwilken man med lugn kunde öfwerlemna omforgen om hennes framtid. Sa, swarade hon, jag har intet att inwända mot Gustaf. Wi äro uppmurna tilfjammans, och jag fänner honom få wäl fom mig sjelf! Men — ack, bäste far, tet förekommer mig ofta fom jag ide längre