Norrländska Korrespondenten – 28 oktober 1865, sida 2

t—— — ———————7 . lugn tala derom; och innan en månad fortgätt börs jade han redan att skämta öfwer hwad fom händt. När man rätt tänker på saken, fade han en afton till ett par af fina wänner, få böra mi wara tadsamma för att vet gid fom det gick. När en gene gångare annars aflägger en visit hos foll, sker det wanligen midt i natten, helt oförmodadt och medan man är mol ensam, och man wet aldrig hwar den kommer ifrån eller hwar den tar wägen. Allt detta isar blodet af fasa. Han deremot tom till oss midt på ljusa dagen och till på köpet i kabriolett; det war således stor uppmärksamhet han mwifade of. Du, min tära hustru, bar nu alls intet att beklaga dig öfwer. Till att wara en gengångare, åt han med förswarlig aptit af alla rätterna. — Men efter han alltigenom wisat fig såsom en wäl uppfostrad och hederlig gengångare, få är det en sak, fom jag ide fan begripa. Han fade of att han blifwit underprefekt, att hans halftokige ontel Girard hade utmertat det, och wi trorde vet och han mottog wåra lyckönskningar. Men nu bar jag fått weta, att det alls ide är Beaucaires fon, utan en wilrt fremmande menniska, fom blifwit utnämnd till denna befattning. Det war ide rätt pass sande att flå uti of denna dalkarl. Men jag tror, att ett sådant litet oskyldigt skryt får man ej räkna få noga med hos en, fom går igen för förfta gången. och naturligtwis ännu fan wara litet yr i hufwudet. Det war en lycka för Bernard, att detta förmenta spökeri innehöll få många komiska elementer, att det hemska i sjelfwa saken förswann.