Norrländska Korrespondenten – 25 oktober 1865, sida 3

of MEL Eee T110111. En afrättning i England. Den 16 sistl. Mars föreföll i Durham en afrättning under få förfärliga oms ständigheter, att allwarsamma oroligheter woro nära att uppstå. Förbrytaren mar en brunngräfware wid namn Winlaton, som den 18 sistlidne September rusigt tillståänd mördat fin hustru eller rättare pinat och misshandlat henne tills hon uppgaf audan, ty grannarne hade under en hel timme hört den olyckliga gminnans skrik och jemmerrop, utan att dock någon tänkte på att skynta till henneshjelp. Winlaton sökte rädda sitt lif genom att pästå, att hans hustru warit honom otrogen, men juryn fäste intet afseende derwid, utan fälde d. 4 Mars dödsdomen öfwer honom. Genom en märklig tillfällighet träffade det sig så, att mördaren sjelf skulle se döden för ögonen lika länge och lida dylika qwal som sin mördade hustru. Afrättningen utsattes, som sagdt, till den 16 och nämde dag kl. 8 på morgonen besteg mördaren schavotten, derwid åtföljd af de wanliga embetsmännen och bödeln Askern. Sedan de ohyggliga förberedelserna woro flu: tade, rycktes brädet undan förbrytarens jötter, men i samma ögonblick gick repet af, och Winlanton störtade till marten utan att för öfrigt liva någon skada af vet wåldsamma fallet. Han äterfördes nu till jängelset, tills Askern anskaffat ett nytt rep. Kl. halj 9 beträdde bödeln åter schavatten för att fastgöra det nya repet mid galgen, och han hade knappt wisat sig, förrän han helsades med ett försträckligt hyssjande och skränandc. Några minuter senare kom äfwen den lifdömde, åtföljd af fångpredikanten, tillbaka till galgen. Han gick med fafta steg upp pa schavatten, och tycktes icke wara synnerligt upprörd till sinnes, oaktadt en bred, röd strimma rnndtomkring halsen witturde om, huru wålrsam ryckningen i repet måste warit för att komma det att brista. Bödeln wille utan twifwel försäkra fig om, att allting denna gång war i jin ordning, ty han gick tillwäga med en förfärlig långsamhet och nog: grannhet fom förlängde brottslingens dödsqwal och uppretade massan till den grad, att de häftigaste eder och förban: nelser utslungades mot Askern. Brädet undanrycktes omsider för andra gången, men ide heller nu inträffade döden ögon: blickligen, utan nära nog en strid upp: stod mellan bödeln och den hängde. Först efter flera minuters förlopp hängde brottslingens kropp orörlig i galgen. Den upprörande anblick, fom denna döds: tamp erbjöd, förbittrade åskådarne få häftigt, att det blott med största möda lyckades polisen att hindra dem från att framtränga till schavotten och hämnas på bödeln, hwars lif swäfwade i den största fara, medan denna strid pågick, ty det påstås bestämdt, att han skulle fått följa brottslingen jill ewigheten, derest han fallit i den uppretade mas sans händer. Det är för vfrigt ide första gången, fom en dylik scen förefallit under galgen. De engelska tidningarna innehålla twärtom ofta exempel på, hurn osäker en afrättning medelst repet är och hwilken rydlia dörskamp den fan bereda rättwisans offer. För öfrigt fan det tnappt wara något twifwel om, att dy lika afrättningar, fom den här omtalade, skola i hög grad bidraga till att winna — Mik —