Norrländska Korrespondenten – 21 oktober 1865, sida 3

ligt som Pettersson eller Swensson i Swerige; men hwad denne hr Bernard war, om han war köpman, mäklare eller något dylikt, wisste han ide, Och hwad fom mar det wärsta: han kunde hwarken angifwa gar tans namn eller husnumret, hwarefter man skulle söka honom. När Beaucaire lemnade honom adressen, stoppade han den genast i fin plånbok, och Hade federse mera lemnat den åt kusken utan att närmare fe på den. Under sådana omständigheter, war intet annat att göra än att wänta tills han sjelf fom till Paris, då han troligen skulle få reda på den wäa, han hade tagit med kabrioletten. Men tywärr blef han mer od) mer öfwerhopad med göromål; och han måste fielf medgifwa, att det ide git an att han få snart reste ifrån fin nyligen tillträdda befattning. Men vet är nu tid att wi återwända till fas miljen Bernard. Redan klockan half åtta stod den gamle hedersmannen wid fönstret och tittade utåt gatan, i det han mumlade för fig sjelf: 73 sjelfwa werket borde han redan kunna wara här En förälskad ung man fan gerna tomma litet före den bestämda tiven. Då klockan blef åtta såg han hwart ögonblick mot dörren, och då hon blef half nio war han få otålig, att hang hustru måste med wänliga föreställningar ställa honom tillfreds. Gerna skulle han skickat bud efter fin till kommande måg; men i hotellet war han troligen icke wid den tiden, och hwar skulle han wäl söka honom? Det der tyder jag inte om, fade han till fin hustru, Åförsta dagen åtminstone kan man wäl wisa någon uppmärtsamhet. Accuratess tunde han minsann ha ärt af si li f fin far. (F.i6