Norrländska Korrespondenten – 18 oktober 1865, sida 2

papper och försegladt. Hwad innehåller detta ? frå: gade Bernard. Hwad det innehåller? Hm — ja hemligheter bör man ide förråda. War god och se sjelf efter. Papperet borttogs och etuiet befanns innehålla ett par örringar och en bröstnål af ansenligt wärde, beage till Hortense. De blefwo mycket beundrade men Char rolais förargade fig i tysthet öfwer att de woro få smakfullt arbetade. vOåt oss nu fe brefwen, fare Bernard. Det ena är från er far; tet kunde jag nog weta, och det andra är från er enkel. Swad heter den onteln?7 frågade madame Bernard, wändande sia till Charolais. Hmad ban heter? Hm — det är onkel Girodat. SOntel Girorat, fare Bernard förundrad, honom länner jag ide. Har ni en onkel fom heter Girodat? Eller menar ni Girard. 3oa menar onkel Girard. Sade jag Girodat? Det war blott en distraktion. (Svdot! jag mill nu gå in och läsa mina bref och du min gumma lilla, laga att wi snart funna sätta oss till bords — fe wår middagstimme är af gamla werlden likasom wi sjelfwa, flockan tre eller litet deröfwer. Plägar den unge herrn att spisa tidigare eller fednare ? Ungefär wid samma tid, swarade Charolais, som aldrig spisade före tloctan sex. Så fom vå nu, min wän, oc gör dig färdig. Med dessa ord tog han sin hustru med sia, tydligen för att gifwa de unga tillfälle at: wara till: sammans allena. Charolais begagnade dessa få ögonblick till att göra fig litet närmare bekant med den unga wackra