Norrländska Korrespondenten – 11 oktober 1865, sida 3

han ide lunde wända fina ögon is.. an war ingalunda missbelåten med at:: nnn honom för hennes wäntade bÖan: . dagen efter skrifwa till vem, aol jmA dess orsater, samt sålunda på ettavia m2 göra vem bekanta med dem be1 : att förkunna. En fåran urwän A2. föredraga. Om riatigheten af de.:2 um. han just icke genast öswertygar, och si: ide on 2 tiv att öfwerwäga det. Bernard vh bars Pl GS werhopate honom, i fin glärje, med 1242. oc) bemötte honom alldeles fom den in 22 nmLire, jä alt han nästan met fin wilia sound olt illäda fig dennes rol. Efter hnd s 2 situationen mer oc) mer löjtin; to al— uc:ircs många medrelanden om sia sjel och d honom i ständ att göra temligen rer fÖv s, font han rod flera gånger i sfrtänen et ec fynd lades i söj ke misstag. Men ban tåtsarne s sons ting och Bernard hwiskare med om 5rn Hortense: vHan swarar gansåa för:tetrr. ser på dig. Wille man hafwa sett förnussigt honom, så mäste wisst bu gå ura wi Hanr är lit fin for, anmärrre Marame Barnard. CAD! hur fan vu tyda det, inföll hennes ne han har ide ett drag utaf bheugmm. Wöyen hon bar lithet med fin mor, såran hon fig n: för on tugu är sedan, dä jag sista gängen fag henne. Sar iag ide rätt, bäste wän? Jo7, swarare Charolais, och tenmna sång talte han sanning, man har alltit funnit act jar liknar min salig mor.