Norrländska Korrespondenten – 11 oktober 1865, sida 2

panjon, och bad att få tala med honom i enrum. Efter några preliminära yttranden som endast rörde sig omkring affärerna, ryckte han slutligen fram med den plan, han länge hade närt. DHin fon oc) min dotter, ett par? utbrast Bernard od) steg upp. Det går ide an. Och hwarföre ide om jag får fråga? Derföre att det är omöjligt! Hwarföre har du ide förr länge sedan anförtrott mig denna plan ? Emedan jag wille wänta till dess han blef 22 år gammal; wid samma ålder blef äfwen jag gift. J gåär fyllde han 22 år, och derföre lommer jag i dag. Hwad har tu att invända mot falen. vYnpgenting annat, än att jag och min hustru, redan för twenne månader fevan bafwa loswat Hortenses hand åt en son till min gamle wän Beaucaire. J morgon eftermiddag kommer den unge mannen bit och i öfwermorgon skall förlofningen försiggå. Od denna falk har berriswits så i tysthet att ni ide eng låtit ett ord derom undjalla er. Slälet dertill skulle wara särdeles intressant att höra. Det har haft fina orsaker. Men hwilla orfoker 2 Swartill skulle det nu tjena att uppräkna och specificera vem? Saken fan nu mera ide hjelpas. Det gör mig ondt, ty jag försätrar vig wid min heder, att under andra omfrändvigheter skulle du ej behöft riskera ett afslag. Gustaf tyder jag rätt mycket om, och skulle ide haft någonting emot en slägtskap med dig. Men fom saten nu är få måste tu öfwergifwa ven spetulationen. Grignan blef förargad, fattade hatt och Hipp, och aflägsnade fig. Gustaf fom wisste i hwad ärende han gått ut, wäntade hela aftonen med ängslan att få höra