Norrländska Korrespondenten – 4 oktober 1865, sida 2

Gengångaren. Äfwersättning af C s. (Ur YBlekingspoften.) (Forts. från N:o 77.) Ri önffar, afbröt honom Charolais att jag i händelse af olycksfall skall aflemna denna patet. 2 Fal jag har alls ingen annan att wända mig till och då man ju ide wet, hwad fom fan hända, eller om jag juft i dag skall wara i stand att öfwer: lemna denna paket — den är naturligtwis till min blifwande swärfader; der är bref och några småsaker från åtskilliga af familjen derhemma; jag har blott slagit ett konvolut derom. FPdar obekymrad: om det behöfwes, hwilket jag dock hoppas icke skall wara fallet, så skall jag sjelf lemna den. Men ver är ingen adress på den. Hen har jag skrifwit på en särskild papperslapp. — Men, fom jag saat, jag wet i sanning icke huru jag stall funna nog tacka er ... Fala ide derom, afbröt Charolais, i det han aömde pafeten, och stoppade adressen i fin plånbok. Men låt of uu komma åstad; mi böra ide låta wänta på of. Wic ankomsten till det förut öfwerenskomna fam: linasstället träffade de motparten och en annan herre, bwilta nyss antlänrdt, tillika med en kirurg, Charolais, som ifrån sallskaper och offentlina ställen något kände till ven utmanande, gjorde nu ett försök att mäkla fred, men till innen nytta. Då han fästade uppmärktfame beten på att den unge Beaucaire samma afton direkte kommit från landsorten, och war föra belant men bruket i Bari theatrar, swarade ren förolämpade herrn: Man är alltid bekant med hwad goda tonen ö I