Norrländska Korrespondenten – 30 september 1865, sida 2

swarade derföre fort och godt: Om ni hade placerat er sjolf på tetta ställe skunle jag hafwa refpetterat vet. Men er hantske fom jag ite en ghång bar fett fan jag ide respettera. Han gaf mia ett starpt jwar, det ena orhet gaf det andra och man begynte redan att söka tysta oss då ridåen aick upp Han tron sia nu tillbata. Men efter altens slut närmare ban fia åter till bänfen och winkare till mia; jag följte då ut med honom. Utan att säga ett ord widare räckte han mig sitt fort och utbad fis mitt. Jag nämnte mitt namn ech logie. Mät mig fe kortet, afbröt honom Charolais, och fortfor sedan han läst, namnet: Zi wet wäl hwad detta fort betyrer?2 A ja! mer än tillräckligt, ret står på andra siran att jaa skall möta honom i mor ocn bittita tl. 9 och tana wapen och en selundant med. Frånan är om em duell. Den kommer för mycket olänliat. För det första är jag just ingen mästare i att bruka wapen;: jaa har wisfserligen några nånger derhemma sljutit med en segelbörsa, men ret är ociså allt. Dernäjt är jan öfwertygad att denna tueft ide skall retemmendera mig hos min swärfader. Det är tet niinsta bärwitlag, fare Chärolais allwarllst; nen tå han märite att tessa ord oforde bars unge män orolia, afbröt han och tillade: Om en tuell fåt ter er I misstredit hos er swärfar, få skall den åter igen böja era aftier bod den unga damen. Det är sannt — Damerna wisa alltid fort intresse för ren som har uts:ått en ruett Det bar alls ide fallit mig in. Men — litwäl stulle jag helst wilia slippa beta affären. Omad har ni vå beslutat? Om ja, jag fan wäl ide undwika att möta. 2 Såwidt jag inser, kan ni det icke. Er motftåndare är af god familj och njuter personligen ett wisst