Norrländska Korrespondenten – 27 september 1865, sida 3

Wi hafwa anfört detta lilla drag, emedan det gifwes exempel på en owanlig egenskap, som tillhörde denne unge man, nemligen att utan mycket betänkande och med ett särdeles lugn utföra ögonblickets ingifwelse, när han af en eller annan orsak fann den rättwis, eller han finde fig manad dertill. Sedan egendomens affärer blifwit ordnade, reste han med onkeln till Paris, hwarest han för en tid nedslog sina bopålar, för att fortsätta sina studier. Sedermera reste han utomlands och uppehöll sia mest i England och Jtalien. Sålunda förgingo ätskilliga år, och det war nu tid att tänka på att erhålla en syssla, som kunde understödja den förmögenhet han ärft efter sin fader. På rekommendation af onkeln, som stod i intimt förhällande till inrikesministeru, fick han säkert hopp om en förmånlig anställning i en af sjöstäderna. Händelsewis kom en af hans wänner, som aratulerade honom dertill, att yttra det hans tur war så mycket större, som han hade en farlia medtäflare till hwars fördel flere omständigheter talade. Charolais tog närmare reda på detta förhållande, och gick dagen efter till ministern. Denne mottog honom med mycken wälwilja och fade genast: 7Sag gissar orsafen till ert besök. Det är troligen i anledning af den ansökning ni har inlemnat. Ånnu är wisserligen ide saten afgjorr, men jag tror dock, att ni har de bästa utfigter. Er8 ercelleu8 torde ursäkta — jag kommer rittigt nog af denna anledning, — men för att taga min ansökning tillbata. Ministern ftudfare. 7På hwad grund? 7J3ag är ide ensam sökande till denna befattning. Der är en annan, fom är äldre, är gift, och redan länge har innehaft ett underordnadt embete — och I