Gen gangaren. UÄfwerjärming of Cs. (Ur YBblelmngspoften.) Tidigt en eftermirdag i början af sommaren år 1828 satt en elegant flärd ung man, med ett inta: gande yttre, wid fönstret i ett wärdshus, beläget på wägen till Paris, ungefär 4 a 5 mil från denna stad. Oförmodadt warseblef han en mänad personer, fom att af dömma af deras klädsel och de effekter de buro med sig tycktes wara resande, och hwilka nu i brådska och oorrnina kommo ned ifrån lantåmwänren, och föyndade in i wärdshuset. Hr de Charolais, — detta war den unge mannens namn — uppsteg och gick utikfillar: salen; ty derifrån förnummos nu höaljutda ifriaa röster, hwartill han war nyfiken att erfara orsaken. Han träffade der ute ett halft tiog personer, somliga häftigt gestikulerande, andra barande hufwnd eller händer med kallt watten och alla talande på en gång. Dilinensen bade, som han snart fick weta, kört s omkull en half jjertingswän från wärvshufet, och blif: wit få skarar, att den ej kunde fortsätta resan på Åa 5 timmer. Näagra af passagerarne hade erhållit fontusioner wisserligen icke betudliga, men lifwäl obehagliaa nog. Jbland de ankomne resande märkte Charolais en ung man, font tydtes på fin höjt wara några och tiugo år, med ett öppet och behagliat ansigte Han war i samtal med wärden på stället och frånare denne mycket eneträget om det ide fanns någon möllighet att erhålla annan skjuts: ty det war för honom af största wigt att retan före aftonen wara i Paris. Men wärden försåfrade att detta war alldeles omöjligt;