Norrländska Korrespondenten – 9 september 1865, sida 2

på något sätt undandragit sig rättwisans arm. Men i så fall hade hon likwäl icke förut bort wara så säker. Och likwäl —! Den rättsbetjent, fom jag tillfrågat om ffonmwat: taren mar kommen, återwände efter några ögonblick med den underrättelsen, att man kort förut sett honom samtala med några personer i slottets närhet, hwarpå han skyndsamt begifwit sig in i skogen åt sin bostad till. Flickan darrade synbart, då hon hörde detta. Jag tänkte efter, om jag borde anställa nytt förhör med flickan hårom och under tiden låta hemta fadren. En fruktanswärd tilldragelse gjorde allt detta öfwerflödigt. En rättsbetjent införde en gosse, fom hade en breflapp att öfwerlemna till mig. Det war en dagswerksgosse från godset. Han mar blef fom ett lif och darrade i hela kroppen. J handen hade han en hopwiken biljett. Då han wille räda mig den, warseblef han skogwaktarens dotter. Hon darrade ännu häftigare. Flickan sprang emot honom. — Kommer du från min far, ropade hon. Gossen kunde knappt swara ja. (Forts.)