Gnds Dom. Berättelse af D:r Temme. Öfwers. af M. W. (Forts. från N:o 70.) — Nå? —Blott en gång. Åer ni onsam med honom då? — Q. — Hmwar war er far? — 3 ffogen. — War det på dagen eller aftonen? — Det war ännu ljuft. — Sälkes framemot aftonen. — Ja. — Har ni ide några fler gånger warit tilfamr mans med honom? — Hwar stulle det hafwa warit? — Det är jag, som frågar er. Hon började darra och kunde icke upylyfta Bgonen; hennes brottsliga förhållande till grefwen war icke längre twifwel underkastadt. Jag måste fortfara. — Har er far fått weta, att ni träffat och talat med grefwen? — Han har icke sagt mig något derom. — Har han talat med er om grefwen? — Jag mins icke. —-Ni swarar undwikande. — Fråga min far. Don hade återwunnit sitt mod; till och med hennes förlägenhet war borta Antingen hade hon och favren intet att ffaffa med brottet och wifte ide heller något derom, eller också hade hon på förhand träffat