Norrländska Korrespondenten – 6 september 1865, sida 3

enrum endast i närwaro af actuarien, fom enligt la: gens föreskrift förde protokollet. Underrättelsen om den unga grefwens död och mord, likets igenfinnande och domarens närwaro för att hålla ransakning hade hastigt spridt sig; men några fler omständigheter woro icke kända. Flickan inträdde med beswäradt utseende. Hon hade ett friskt, wackert ansigte; hela hennes sätt antydde denna lättsinniga, men på samma gång ofonftlade behagsjuka, fom mill fängsla männerna. Hon tycktes wara lätt att dåra och fånga, emedan hon till hwilket pris fom helst wille göra fig älskad. Den wackra, fina förnäma unga grefwen hade hon wäl i synnerhet welat behaga, och han, fom war få utfmäl: mande, hade möjliatwis hållit till godo med henne. Detta förklarade hennes förlägenhet; någon annan tanke kunde den ide gifwa anledning till. i Äfwen hennes uppförande sedermera ingaf icke någon misstanke. — Har ni warit bekant med grefwinnans bror: son, arefwe Paul Ruthenberg? Hon rodnade och slog ned ögonen. — Han uppehöll sig ju ett par weckor här på slottet, swarade hon. — Ni har således warit bekant med honom? — Jag har sett honom. — Talat med honom också? Hon rodnade ånyo. — Han har tilltalat mig ett par gånger. — Hwar då? — J slottet, i trädgården. — Har man icke warit hemma hos er? Hon dröjde med swaret. (Forts.)