Jag skickade likwäl twå rättsbetjenter att hemta stogwaktaren och hans dotter; han war enkling och bodde ensam med henne på sitt boställe. Emellertid hade de båda distriktläkarne anländt från Tilsit. Jag lät upptaga golfwet i bibliotheket, på det ställe, der liket uppgafs wara begrafwet. Den nyss uppgräfda jorden låg straxt under golftiljorna. Jag lät föra undan den. Derunder låg liket fullt påklädt; det war redan temligen angripet af förruttnelse, men ännu igenlkänligt. Den olyckliga sällskapsdamen måste såsom miftänkt för mordet wara närwarande; jag kunde icke befria henne derifrån. Det war en fruttansmärd half. timme för henne. Men då liket omsider bragtes fram i dagen, mar det dock, fom om en underbar kraft upp: rätthållit henne. På grefwinnan Ruthenberg gjorde denna anblick ett helt annat intryck. Efter lagens föreskrift måste jag wisa liket äfwen för henne. Jag hade förut med velat Henne, att hennes brorson werkligen mar dödad, att detta skett i bibliotheket och att liket äfwen war nedgräft der. De närmare omständigheterna derwid äfwensom gerningsmannen woro ännu icke kända. Redan denna underrättelse hade gripit henne. Samwetets röst ropade högt inom henne. men hon tilllämpade fig få mycket wälde öfwer sin rörelse, att hon kunde dölja sitt inre tillstånd. Då förde jag henne till liket. I första ögons blidet förmådde hon kasta en blick af raseri på fin sällskapsdam, fom hon ansåg för brottålig, men då hon fåg dennas rena och oskuldsfulla blick, fom wittnade om undergifwenhet och förtröstan till Gud, då bröts hennes kraft; ett fruktanswärdt skri, fom nästan icke liknade en menniskostämma pressade sig fram öfwer