Norrländska Korrespondenten – 2 september 1865, sida 2

Guds Dom. Berättelje af T:r Temme. Öfwers. af M. W. (Forts. från N:o 68.) Golftiljorna woro lätt urtagna och åter inlagda. Klockan war ej mer än elfwa, få att natten war tillräckligt lång för att före dagens inbrott gräfwa en Arop: j Till och med om dagen behöfde man ej frufta att här blifwa störd. Bibliotheket besöttes blott af mig och någongång af fremlingar, fom kommo till slottet. Sedan min ankomst till slottet hade grefwinnan aldrig warit der. Domestikerna hade likaledes aldrig satt sin fot der, såwida jag ej ditskickat dem i något fers stilet ärende. Wi kunde derföre utan fruktan att blifwa störda utplåna blodfläckarne och öfriga spår af likets undanz gömmantde. Wi arbetade hela natten. DÅ dagen arydde mar allting i ordning. Här under mina fötter ligger liket. Den blodiga gerningen blef icke upptäckt. Jag wet icke, om grefwinnan haft någon aning derom. Hou wisade inga misstankar. Mången gång föreföll det mig, fom om hon ide wille göra det; hennes fam: wetsförebråelser kunde wara förflaringsgrundven dertill. Om bon wertligen trodde på ett mord, om hon ansäg mig och Anton såsom de der werkställt ret, wifte hon ju, att hon sjelf hade ganska stor del deri. Så lydde ret unga fruntimrets berättelse. Huru nära hade ide ven likaså fina fom lättfinniga ryffa diplomaten grefwe Alexander Ruthenberg kommit sanningen! Det skulle werkligen bereda honom tillfredsställelsen att riktigt hafwa bedömt personer och förhållanden och deraf dragit riktiga slutsatser.