vv, ilt infnsienodjuren i wattendreppen, att tenna werlden är den enda, och att alt är sta padt för dem. Skummet från ytan al tingen tages för werlliahet, och veta tifvet omspinnes med ett rät aj stenbilder. Wi tricka ur dilktens Vetheflod och drömma, att wi wandra i i lager lundar eller ligga bland blommande myr: ten i ett Eltoraros förtjusanre land. vjufiwva vilt, bur mildt du söfwer Hwarje slag of tidens ur, Malar alärjens bimmel öfver Dörligbetens fängselmur! Om ten flöja, tu krina lifwet spunnit, Från ress bleta anlete föll at, i Då sags jorden, rer din alans förswunnit Swad den är — en graf. mm