Norrländska Korrespondenten – 19 augusti 1865, sida 3

Gnds Dom, Berättelse af D:r Temme. Öfwers. af M. W. (Forts. från N:o 64.) Genom den ena dörren hade wi kommit in från sällskapddamens sängkammare. Den andra på fidowäggen till wenster ledde till en corridor, som gick längs sällskapsdamens rum. De tre fönsterna wette samtline utåt trådgården, det ena midt emot dörren till : corridoren, det andra midt emot den till fängfammas ! ren. Helt nära intill de begge fifta ftod ett äppelträd. De löfbeklädda grenarne bildade nu en tät löfsal; för fer—åtta weckor sedan hade de warit kala. Allt detta bemärkte jag genast wid första inträdet i vummet; det stämde fulltomligt öfwerens med grefwe Nu: thenbergs beskrifning. Hwad mer skulle jag kunna upptäcka i detta rum? Hade ett mord werkligen blifwit begånget här? Låg den mördades lik werkligen under golfwet? Stod mörderskan wid min sida? På den fläck kanske, der mordet blifwit föröfwadt, på den graf, fom dolde hens nes illgerning? Huru länge ffulle denna nu fördlifwa dold? Måste icke alla nerver, alla muskler, alla lemmar i den olyckliges kropp darra, måste ide döds ångest, bäfwan för upptäckt förlamande genomila henne, om hon werlkligen stod på skådeplatsen för mordet, den mördades graf och dertill wid sidan af domaren, i hwars spår bödeln följer? J de gamla tyska urkunderna tallas ju skarprättaren för domarens lusin (Better). Blott en enda golftilja upplyftades, war mordet upptäckt och brottmålsdomaren hade den brottsliga i sitt wåld — måste öfwerlemna henne åt bödeln! Och detta wisste hon!