Norrländska Korrespondenten – 16 augusti 1865, sida 2

med en sådan skonsamhet, att rättsbetjenterna ej bes höfde tilltallas. Jag fatt ännu och tänkte på allt detta, då grefwinnans hofmästare kom in i rummet. i Nårig grefwinnan har ställt mig till er vifpo. fition, herr kretsjustitieräd. i — ÅÄr grefwinnans sällskapsdam hemma? — Hon är på sina rum. ! — War god och för mig till henne. Han ledsagade mig genom en lång korridor ända till andra ändan af byggningen. Wid näst den sista dörren stannade han. — Här, fade han. ; Jag bad honom lemna mig. Han aflägsnade fig. : Jag klappade på dörren. i Mitt hjerta slon waldsamt. Ett af mina swåraste embetsLåligganden skulle ånyo börja. Och mot hwem, mot ywilten olycklig warelse bade jag ide här att. uppträda fåfom inquirent? : — Stig in, ropade en mild qwinlig stämma. ö Jag öppnade dörren och inträdde i rummet. i Ett unat fruntimmer fatt wid ett litet avbetå-bord och broderade. Hon war mycket wacker. i Då hon fid fe mix, reste hon fig upp och mot: tog mig fåfom en werlysdam. Men hon såg på mig. med eu wiss orolig fremmande blid. Hon skiftade färg och plötsligt blef uttrycket i hennes öga oroligare. War det denna ängsliga blick, hwarmed hwarje förbrytare forskande spanar, om ide polisen förföljer. honom, då han fer en fremling eller hör en dörr plötsligen öppnas? Jnom en minut ffulle jag få wisshet derom. Wid första ögonkast på detta wackra, ädla, weka och olyckliga ansigte blef jag öfwertygad om, att jag här ide stulle röna samma swårigheter fom hos gref