Blommorna, fom trogna, gamla wänner, Blida få bekant oh helsa mig. iksom förr, den gröna kullen sträder Öfwer dalen här sin blomsterbarm: Uti stogens gömma mot mig räder, Boken gladt fin bladbekrönta arm. Hwart jag går i dessa fridens salar, Lugnadt oa mitt eget hjerta slår. Allt i ljuswa bilder till mig talar, Öch få wäl jag detta sprat sörstär!