yrande främlingen en läkare och en por lisman. Wid undersökningen af den fjur tes papper befanns han wara swenst. Efter nägra dagars förlopp flyttades han till ett privat logis, emedan han led af bullret på hotellet och en omsorgsfull mård behöfdes. Den fit han också. När han blef bättre, besöktes fån af en äldre dam, fom, då han wisade en wiss förläs genhet att tala tyska, försäkrade, att hon gerna hörde honom tala fwenfta, fastän hou deraf blott förstod nägra få ord. Återställd till helsan men ytterst swag, tillvådde honom läkaren att några weckor njuta af den rena landtluften i granns skapet af Karlsruhe. Artisten meddelas te nu öppet att hans klena kassa icke medgaf en fåran utgift; men då läkaren upplyste att lefnadskostnaden war ytterst billig, så gaf han med sig, sedan läkaren underrättat att han redan uppgjordt ett aftal med domaineförwaltaren på Ludvigshof. Dit begaf artisten jig, förmå nad öfwer de ytterst billiga utgifter, som hang sinkdom merfört. Hans wärdfolk woro särdeles wänliga, och genom den frista luften och den goda wärden åter wände trafterna snart. En dag besöttes han af läkaren, som frågade om han ej började känna något behof af att arbeta, och om han ej skulle wilja måla någon vy af ett swenskt kungligt lustslott? Förs månad häröfwer sporde artisten: hwiltet? Jag tror det heter Haga. Här finnes en konstälskare, som just önskar fig denna vy, — fade doktorn. Efter någon twer fan antogs förslaget, dock under ursäkt, att taflan måste målas helt och hållet ur minnet. Han grep werket an, och vå taflan blef färdig, besötte han läkaren, fom lofwade att wifa den för fonftälftaren. Dagen efter mottog artisten 500 gulden. Mieen taflan är ide wärd tiondevelen, utropade han. Det tan endast köparen bedöma, swarade läkaren mwänligt. wem är då tenne mäcenat? sporde artisten. Jo, enkestorhertiginnan, som fått weta att ni är swensk, som dragit försorg om er under sjukdomen, och som önskar att ännu en gång få höra er tala swenska. Dagen efter åtföljdes han af läkaren till enkestorhertiginnan, och införd i ett kabinett på slottet, mot: togs han af den ädla damen. Tala swenska, fade hon med rent uttal, tty ni skänker mig derigenom en werklig njutning, tillade hon på tyska En stund derefter wisade hon ett öfwer joffan hängande porträtt of konung Oscar, fom få ädelmodigt upphäft förbudet för VWajafamiljen att besöka Smwerge — od) bhär, fade hon, hänger er tafla; den erinrar mig om de gladaste åren af min barndom. Och twå stora tårar trängde fig fram ur hennes milda ögon.