Norrländska Korrespondenten – 9 augusti 1865, sida 2

— Egentligen en skogwaktare; till mitt gods höra betydliga skogsparker. Men han hör icke till min huspersonal. — Utan ...2 — Han bor med sin familj omkring tio minuters wäg från slottet, der borta i skogen. — Har han familj? — En fullwuxen dotter. Jag studsade; den diplomatiska grefwen hade talat om en swartsjuk dotter. Här måste någon förwexling ega rum. Och likwäl förekom det mig få besynnerligt, en underlig aning föll mig in, då jag hörde talas om tillwaron af en skogwaktare, som med sin fullwuxna dotter bodde i skogen nära intill slottet. Jag kunde icke genast göra klart för mig någon bes stämd grund eller riktning för min aning. Men jag måste widare fullfölja den upptäckta omständigheten. — Bor skogwaktaren ensam i skogen? — Hans bostad är det enda huset der. — Hurudan är hans karakter? — Han är en pligttrogen, ganska sträng man. — Och hans dotter? — Huru så, min herre? — Swilket rykte har hon? — Jag har icke brytt mig om henne, men också icke hört något serskildt om henne. — Ni har icke heller sett henne? — Jo wäl, hon kommer ofta till slottet. — Ar hon wacker? Grefwinnan måste tänka efter ett ögonblick. — Ja, hon är rätt wacker. Min aning fick nu en bestämd riktning. — Zag kombinerade jag också, men annorlunda än Grefwe Alexander von Ruthenberg. Dennes brorson