Norrländska Korrespondenten – 9 augusti 1865, sida 2

tommit till mina öron, måste jag såsom embetsman, så widt sig göra låter, widare fullfölja dess anwisningar. — Efter edra lagar? — Efter wåra lagar. — Afwen med fara att utan alla skäl oroa eller till och med kompromettera personer? — Nådig fru, jag har rest hit liksom min afsigt blott warit att aflägga ett besök hos er. Utom er sjelf känner ingen anledningen till min härwaro och blott på hwad ni har den godheten att meddela mig beror, om någon mer i werlden skall få weta hwad som fört mig hit. — Ni utöfwar ert embetsåliggande med Arannla: genhet, min herre, och jag är er tacksam derför. Till bewis derpå will jag wara fullkomligt uppriktig mot er. — Jag wågar således utbedja mig ett swar på min fråga? — Ni frågade, om jag hyste någon misstanke? — Ja. — Jag har ingen aning om ett brott. — Hur fan ni vå förklara er brorsons förfmins nande? — Tiden måste göra det. Hittils är vet för mig alldeles oförklarligt. — OM likwäl tror ni icke på något brott? — Nej, min herre. — Wågar jag fråga er, nådig fru, af hwilka er huspersonal består? — Mitt tjenstefolk. — Och dessa äro? — ZJag har en sällskapsdam, en hofmästare, fer betjenter, tre kammarjungfrnr, twå kuskar. Will ni också weta kökspersonalen? — Jcke än så länge. Ni har också en jägare?