Guds Dom. Berättelse af D:r Temme. Öfwers. af M. W. (Forts. från N:o 59.) Om jag inledde undersökningen på grund af hans swäfwande angifwelse, war jag utsatt för den största fara att redan wid första början stanna i stöpet eller, såsom Grefwe Alexander Ruthenberg med en axelhöjning skulle hafwa sagt, blifwa lurad på affären, så wida nemligen icke en knappast tänkbar öppenhjertig:het eller någon än mindre tänkbar tillfällighet komme mig till hielp. Slutligen, och jag förnekar ide att denna omständighet gjort det djupaste intryck på mig, hwarför wille och skulle jag anställa widare efterforskning? För att upptäcka ett mord; wisserligen, men också för att gripa mörterskan och låta henne undergå fitt lag: liga straff under bödelns bila. Men hwem war då denna mörderska? Grefwen sjelf hade skildrat henne såsom en god, dyadig, ädel warelse, fom, långt från fin hembygd och slänt, ensam i det främmande landet nära intill ryska aränsen, befann fia i en likaså mäktig fom rå och lastbar mans wåld. J ett tillstånd af rårlöshet och förtwiflan hade hon blifwit twungen till en handling, fom endast efter lagbokstafwens stränga tolkning icke kunde anses såsom nödwärn. OM den mördade war en rå, låg, fedcds och äres lös libertin, fom efter moralisk rättwisa, efter bwarje ädelt tänkande menniskas rättskänsla endast fått fin förtjenta lön. Likwäl kunde och borde jag ide uppgifwa det beslut fom jag fattat redan under samtalet med grefwen.