Norrländska Korrespondenten – 2 augusti 1865, sida 2

JJJe PELLE FR atb). A. Av. YDWauerlverg. — AAvdvofatfiftalen Billbergh har nu afgifwit fina slutpåståenden i åtalet mot polismästaren Wallenberg. Deri yttras med hänseende till det answar, hwartill advokatfiskalen anser polismästaren ha gjort sig skyldig för de honom till last lingande maktmissbruk, att detta, särdeles för det olagliga wåld polismästaren sjelf tillåtit fin, må bli få allwansamt, att förnyelse af dylika farliga och förargelfemwäckande tilltag i möjligaste måtto för framtiden måtte undwikas. Answar yrkas efter 25 kap. 16 8 strafflagen, hwilken har följande lydelse: Begår embetsman uppe såtligen, på annat sätt, än förut sagdt är, förbrytelse i sitt embete, för egen förr del eller för att annan gynna eller skada, eller eljest till kränkning af allmän eller enskild rätt eller säkerhet, eller underlåter embetgman uppsåtligen, i afsigt, fom sagt är, fin embetspligt; warde afsatt, och om brottet det förtjenar, tillika förklarad owärdig att i rikets tjenst widare nyttjas: war det af förhastande, fom em betsmannen sig förgick, och fom deraf in: gen eller ringare skada; då må till böter eller mistning af embete på wiss tid dömas. — Carlsstads domkyrkas hwalf har nu blifwit undersökt och befunnits alldeles oskadadt, hwadan takets täckning påbörjats. Tornets stomme lärer äfwen wara i det närmaste oskadad. —Tillståndet i staten synes blifwa oroande. Sjukdomar börja äfwen innästla sig. Familjelifwet upplöses allt mer och mer, i det hustrur och barn måste taga sin tillflykt till widt spridda orter hos slägtingar och bekanta, och männerna stanna qwar för att rangera sig på bästa sätt här på platsen. Många ba redan ffaffat hem plant och bräder för uppförande af provifionella byggnader, men arbetsdualigt folk saknas belt och hållet för enskilta personer. Dessutom behöfwer staden ännu många kraftiga armar wid de betydliga baradbyggnaderna fom nu äro under uppför vande framför hamnbassinen. — J Umååbladet läses följande ins sända uppsats: Då en högst smittosam sjukdom hos swinkreatur benämnd Mijelt: brand (Anthrax) yppats inom länet, met delas härmed till djuregares tjenst nägra upplysningar om de symptomer, med hwilta sjukdomen bär nu förekommit, samt några enkla preservativreglor, ge: nom hwilkas efterlefnad mången förlust fan förebyggas. Siukdomen ger fig tillkänna genom förlorad ätlust, en utmärkande slöhet och tröga afföringar. På flera ställen af kroppen wisa fig dels degiga, dels hårda, mer och mindre utbredda swulster, hwilka till en början hafwa en röd färg, men blifwa slutligen blåa. Döden inträffar efter 36—38 timmar. Till förekommande af denna sjukdom får man iakttaga, att djuren skyddas emot för stark wärme, djurens hud afkyles genom begjutning med watten eller, om tillgång dertill finnes, agenom bad. Till all mat och dryck sättes något fwafmwel: syra, få mycket att blandningen får en lindrigt fur smak, och ställas djuren i allmänhet på en låg diet. Till hindrande af denna sjukdoms spridning äre föreskrifter lemnade uti K. M:ts nåd. förortnina af d. 28 San. 1828 och företommer bland annat: att djur, hwilka dö i Mjeltbrand, skola 5 alnar i jorden med dull och hår ned: gräfwas, med kalk täckas, och platsen, der de nedgräfda blifwit, inhägnas samt, för att hindra smitta till menniskor, förbjudes afhudning af döda och köttets anwändande m. m. — Häromrtagen fick en person wid namn Wilhelm Börjesson i Göteborg pass att på fri fot afgå till arbetskåren å wWaxholm. Han tyckte wäl att man: dringen mar tråkig och beslöt derföre att skaffa sig någon förströelse. Till den ändan lade han sig i en rågåker i Flo församlina og ännhöfde 83 misda Ach