Norrländska Korrespondenten – 29 juli 1865, sida 2

Gnds Dom, Berättelse af D:r Temme. Öfwers. af M. W. (Forts. från N:o 58.) Greswen slutade. Redan dessförinnan war min plan uppgjord. — Ni will icke tillåta, hr grefwe, att hwad ni nu meddelat tages till ordentligt, lagligt protokoll? — Nej, min herre. Jag skulle aldrig åter uppe repa detta, om ni gjorde försök att åberopa er på mig såsom er sagesman. — Wågar jag fråga hwarför ni då meddelat mig allt detta? — För att hjelpa er på spåret wid en laglig undersökning, få wida ni, efter hwad jag nu sagt, skulle känna er dertill förpligtigad såsom domare. — Det skulle jag icke. Om jag har förstått er rått, skulle ni, i händelse jag åberopade mig på detta samtal, gifwa mig en fullständig dementi, såsom det beter på ert diplomatiska språt. Det ffulle jag. — Er ansifwelse fan således för mig ide ega större wärte än hwarje annan anonym. — Cå ungefär, förmodar jag. — Men enligt mår lag får domaren ide fästa något afseende på anonyma angifwelser. Mina meds delanden skulle således ide funna föranleda er till några åtgärder ? Jag höjde på axlarne. — Det gör mig werkligen ledsen. Min brorson är wisserligen död — jag tror det ätminstone — och en laglig undersökning skulle ide i någon händelse