Dolda tinga. (Af Leonard Albin.) Zola perlor hafwet gömmer, Dolda toner luften bör; Södlige, ej ens du de ömmer Lurn ssönt allt kring dig är. Ur den frön, fom ingen än ett ifrån fin jynpunki trånga, Dolda tankar, han många, Hafwa glänst och hrustit fen! Sova känslor, dolda drömmar, Dolda bilder — hwilken fratt! Luappastt födde, ålrirön mar Deras ljus bak moln och natt. Dolda tro, bur ren och skär!! Och hur hög, du dolda ära — Toda kärlet, som wet bära dandet till slut det är! — få i dunkel bytas. Tingens ljus, om ej till rön, Att de brutna lärkor knyas En gång till en fed så slör Ad, fur tom och fall och Öde Wöre denna jord för sig, som en anderöst ed He, Herre, att den för till Dig!