präglade under åren 1774—1806. Någon egare dertill har ej låtit fig afhöra. Till Kngns bfhde inrapporteras följande olyckshändelser: Lördagen den 15 innewarande månad kl. 1 på dagen, begåfwo sig enkefru doktorinnan Catharina Margr. Åkerblom och henned13-åriga dotter, Anna Sophia, å Carlslund i Öfwerlännäs socken ned til Ängerman:naelfwen för att bada, hwarwid den fora: liga tilldragelsen timade, att båda drunf: nate: bwilket efter all sannolikhet tillgått på få sätt, att, då dottren under badnins gen kommit på få djupt matten, att hon behöfre hjelp, modren hastade till hennes undsättning, men, af strömmen fattad, fann tillika med dottren fin graf i böljorna. Modrens döda kropp blef samma vag kl. 4 e. m. funnen ?,scdel8 mil nedanföre olycksstället, men dottrens lik har ide ännu påträffats. — Den 1 dis inträffade den olycks ändelsen, att Dåtamannen Anders Stigs i Hämra, Sidensjö socken, 11-årige fon, drunknade i ren få kallade Kyrkbordsströmmen. Först efter twänne dagars sökande återfanns gossens döda fropp. — Hemmansengaren Per Erik Hermansson från Westanbäcks by, Lidens socken drunknade i Angermanelfwen under försök att lösrycka yxan ur en i drift kommande bjelke. DS. d. kyrkoherden Lindbäck har till fon. bfyde inlemnat en slriftlig uppsats, deri ytterligare nedprutning göres med afseende å hans betännelse inför domstol. Meningen med alla dessa ändringar är påtagligen att till slut kunna framstå såsom helgon. Under skriften tecknar han Anders Lindbäck, prost oc kyrkoherde i Silbodal. — Alla Warschaun-tidningarne innehålla berättelser om en nyligen försiggängen begrafning, fom bewistades af tre fjerdedelar af stadens befolkning. Mannen, åt hwilken denna ära wisades, och mid hwiltens begrafning alla bodar woro stängda, war en tiggare, en jude wid namn Slizsal. Han hade i öfwer tretio år burit en polsk judetiggares usla drägt, med en staf i ena handen och en infamlingsbössa i den andra, och genommandrat Wilnas gator under höga rop: Tänt på fattiga, på enkorna och faders lösa. Under loppet af denna tid Hate han insamlat 234,000 ror rmt, och det finnes fullkomlig wisshet om att han af denna summa icke anwändt ett enda öre åt sig sjelf. Han wisste hwar nödlidande sjuka suckade, och han hjelpte alla per sonligen. Att betala skolpenningar för fattiga barn och förse dem med skolböcker, war en af hufwudgrenarne i hang wert: samhet, och alltid sörjde han för mat åt de fattiga, fom han dagligen utdelade på ett bestämdt ställe. Penningar till sitt eget uppehälle erhöll han genom att tillaga snus om aftnarne och sålde det dagen derpå och hwarje öre, som blef öfwer af detta ytterst klena förwärf, till: hörde de fattiga. Likaledes bortgaf han hwarje bättre klädesplagg, man förärade honom, till någon fattig, om hwilken han ——