Norrländska Korrespondenten – 26 juli 1865, sida 2

Gunds Dom. verättelje of D:r Temme. Äfwers. of M. W. (Forts. från N:o 57.) Men sällskapsdamen höll före, att hjertat härmed intet hade att skaffa. Nå wäl då, swarade min fmä gerska, om andras kärleksaffärer bekymrar jag mig än mindre. Gyålande berättade hon detta för brorsonen. Denne blef derefter ännu mer enträgen, pockande. Och när en ung turländsk adelsman, som har en etyglad wilja och fulländat fina studier mid tyska uni versiteter, fin bildning i Paris — när han enwist förer jätter fig något, finnes det för honom ide något hinder. Den unga damen stångde fig inne på sitt lig. bon lemnade det endast på matmoderns uttryckliga befallning. Hon tyckes också genast hafwa widtagit mått och steg för att lemna slottet. Åtminstone har hon skrifwit, owanliat många bref. Hennes förhållanden tyckas öfwer hufwud wara något hemlighetsfulla. sen detta hör ej bit. Ju mera bon nu sökte unvandraga fig min brorjons blickar, med desto större uppmärlsamhet fölides han af min swägerskas jägare, den der wackra unge mannen, med hwilken hon gjort bekantskap redan i Toskland. Han förföljde min brorson med hatfulla blidar; war det swartsjukans hat etter war det något annat — jag wet det ice. Så fom den natt, då min brorson förswann. Han hade warit der endast 14 dagar. En fådan der ung man går framåt med jättesten. Sällskapsdamen hate om aftonen nödgats wara närwarande mid tHhegbordet och dragit fig tillbaka på sitt rum omkring