Norrländska Korrespondenten – 26 juli 1865, sida 2

smög sig genom förstugan, öppnade en dörr, som ledde till trädgården och git ut i den. Jngen mennissa blef honom warse. Han styrde fina steg til slottsflygeln, der fällffaper damen bodde. Intet ljug syntes i hennes fönster. Han IHfnar de en stund. Han hörde ide heller något buller i rum men och antog derför, att hon gått till hwila och sof. Han gick widare till yttersta ändan af slottet, till bi: blioteksrummet och ställde sig under ett af def fönfter. Framför detta befinner fig fpalieren af ett fruktträd; stiger man på denna spalier, fan man mer jå mycket större beqwämlighet stiga upp i fönstret. Min brorson begagnade fig af detta slags trappa och fwins gade fig ur trädet upp på fönsterbrädet. Fönstret war ide tillstängdt, det war endast igen draget, men det såg ut som om hakarne woro pålagdaDen unge mannen hade om dagen obemärkt smugit sig in i biblioteket och öppnat fönstret. Man behöfde blott utifrån gifwa det en lindrig stöt, för att få det öppet och derigenom komma i in biblioteket. Han gjorde det och befann fig i nästa ögonblick derinne. Detta war alldeles detsamma fom om han warit i sällstapsdamens sängkammare, ty ni erinrar er wäl, min herre, att dörren mellan de begge rummen mans ligtwis ide war tillstängd. Jag måste afbryta grefwen. Redan en lång stund hade jag med yttersta förwåning åhört honom. Hwad han i början berättat, hade han på ganska förklarligt sätt tunnat få weta genom sin minst sagdt något frivola jwägerska. Men de sista upplysningarna hwad hans brorson efter sitt hittills fullkomligt spårlösa förfrins nande gjort, huru kunde wäl detta med alla fina bir omständigheter hafwa kommit till hans kunstap?