Norrländska Korrespondenten – 22 juli 1865, sida 2

J Ryssland kan en ung ädling, som icke känner något band på fin wilja, wåga mycket. Jag hade sjelf giort mer än en dylik erfarenhet wid rysta gränsen. Owilkorligt nickade jag bifall till grefwens ord. Han märkte det och ett leende flög åter öfwer hans ansigte. — Slutligen har han studerat wid några tyska universitet — fortfor han. — Och sannolikt fulländat sin uppfostran i Paris? — Ah, min herre, ni parerar stöten wäl. Jag bugade mig. — Men ni har werkligen rätt. Han war i Paris i wintras od) reste derifrån efter fet-tisdage-tarnavalens slut direkte till fin faster. Här såg han ren unga, fom sagdt, mycket wackra sällskapsdamen. Hen: nes skönhet upptände hans passion. Han war icke wan att lägga band på fina begär och förföljde fruntimret med kärleksanbud. Hon afwisade honom. Han blef enträgnare. Hon begärde skydd af min swägerska. — Såsom jag redan sagt, tager min swägerska gerna allting lätt, i synnerhet dylika saker. Hon känner till dem af gammalt och, min herre, — jag är ju förwissad om er tystlåtenhet — min swägerska har på äldre dar ide blifwit någon böns syster; fru Kriidener har ide omwändt henne. Hon wisade således den unga damen ifrån fig; hon wille ide blanda fig i andras hjerteangelägenheter. (Forts.)