Norrländska Korrespondenten – 22 juli 1865, sida 2

—L LL necrrn---Z2 nnpm—-——AA A DL(( CC ( — Jag fruktar då, att jag kommer med en sådan bekräftelse. Min swägerska tror wisserligen, att det är ett dumt streck af den unge mannen, men hon är ett fruntimmer, som gerna tager allting lättsinnigt. Det har så blifwit hennes wana. Ett flygtigt hånleende gled öfwer diplomatens fina anletsdrag. Han fortfor och hans ton blef småningom lika lättsinnig som han skildrat sin swägerskas karakter. — 3 grunden fan det wäl mwara ett dumt ftred. of den unge mannen, men jag fruktar, att det kostat honom lifwet. — Ni tror då på tillwaron af ett brott? — Jag ber er wara god och noga öfwerwäga följande omständigheter: Min swägerska war förlidet år wid badet i Ems. Hon har derifrån medfört en sällskapsdam, ett ungt, mycket wackert fruntimmer. Kort efter sedan min swägerska antagit henne, infann fig en ung man och erbjöd henne fin tjenst såsom jägare. Hon antog honom och förde äfwen honom mend fig till Turellen. Han är en wacker, ung man. Mellan det unga fruntimret och honom finnes ett hemlighetsfullt eller åtminftone hemligt förhållande. De tydas haf: wa warit bekanta redan förut. Ni frågar mig hwad allt detta har att göra med min brorson? — Werlligen, hr grefwe. — Haf den godheten att widare åhöra mig. För ungefär åtta weckor sedan fom min brorson till Turellen. Han war — jag ffulle önska, att han ännu wore det, men tywärr lär wäl så ide wara — en lättsinnig pojke, ogenerad i sitt sätt och -— jag må få gerna säga det rent ut — rå, mycket rå. Min fmär gerffa gillade honom fådan han war; äfwen hans far hade i högsta grad slämt bort honom. Han hade i allt fått följa sin egen wilja.