Norrländska Korrespondenten – 15 juli 1865, sida 3

detta leende, då L. wisar sig i sällskaper. Men så kommer han hem, aftager helgdagskläderna och helg: dagsminen, och nu heter det: Usch, hwad jag nu är trött och sömnig! Sofi, jag är utledsen wid att lefwa i sus och dus oupphörligt. Wi måste bärefter hålla oss hemma. Hwilken makalös å la daube fru N. tan tillaga... Tog du ej reva på bur den lagas? — Mej, min män. — Och du wet att la daube är min favoriträtt? ... Jag wet det. -Hör hur barnen skrika . . . det är då alldeles förb—nadt att du inte fan wänja dem mid att wara tysta, då jag önskar wara i fred... J morgen ämnar jag bjuda några herrar till mig. Du måste laga till en god sexa ... god natt. . . god natt... Och nu, hulda läsarinnor, skulle det sinnas någon af er, som funnit någon likhet med den Välskwärde L. och någon annan. Ni wet nog bwem jaa menar!