En knarrig man. Fotografi af Betty. (Ur Ramar.) Hulta läsarinnor! Wi bedja er, af nåd, jaga bort molnet från er wackra panna. Rynka icke er lilla näsa få fasligt när j läsen öfwerskriften på min lilla stizz. ÅH, höra mi er swara, sådana der knarriga män hafwa wi nog af i werkligheten, utan att man behöfwer fe dem romantiserade. Wi bedyra, att det ide är wår mening att romantisera, endast att kopiera efter werkligheten och — ni skall kanhända känna igen wissa drag. Hwem fan wäl wara artigare, trefligare och fram för allt uppmårksammare emot fin hustru än br L., notabene utom hus, eller rättare utom hemmet. Men äfwen i hemmet är hr L. obeskrifligt älskwärd i fråm mandes närmwaro, ja, han är sjelfwa artigheten emot fin hustru, fom också af alla fina männinnor lydönstas och afundas att hafwa en dylik god herre och husbonde. Sofi L. — heter det — är den lykligaste qwinna på jorden, som har en sådan man! så got, få medgörlig! Att hon får fin milja fram i allt, derom fan man wara förwissad ... Och få artig han är feban . .. Ack! om min gubbe liknade hr L.! sucka flera fruar. O, att jag hade en sådan man! suckar ben på retour komna frölen P. eller mamsell D. Helt wisst kommer min Theodor att likna hr L., då ban btiir min man! hwiskar Hittur leende. Dröumande hetraktar hon fin förlofningsring, under det Hon önftar, att hennes fästman måtte komma att likna ben hygglige L. . Mina damer, tillåten mig att säga, det J ären mindre starpsynta allesammans! Zag har ett par