Norrländska Korrespondenten – 12 juli 1865, sida 3

alltid tjenstaktig och omtänksam, wänlia och glad, lö hon likwäl både sin man och swärmor länna att någe utwecklat fig i hennes natur, fom aldrig mer funt swika henne. Det är twifwelaltigt, om Arthur älffat henne få mycket fom då hon war mera blyga och met görlig; men han altade henne högre och bemötte henn med större belefwenhet. Han mar fin mors trogn afbild och ärfde hennes natur och lynne ehuru för mildradt och lugnare. Men i följd af detta arf, wa ban fallen för att öfwermodigt bemöta den swag hwilket Geraldine skulle ha funnit, då hennes ungdo flytt, ifall hon ide förändrats; och hon hade ide fu nat förändras utan att ha genomgått en liflia bry ning. Sådan hon nu war, trifrtes hon i det hela gar ffa wäl med det skarpa och förlamande gamla fru timret och den egensinnige och swartsjuke manne Mrs Amphlett tröttnade aldria att säga: jaa tänt flickan war ett sjåp, men hon har, när allt går or kring, ändeck karakter; och Arthur wågade aldrig a tyda en swartsjuk tanke eller göra en mulen min, kusin Hal och hans hustru — ne miss Vanghan Groft, kommo öfwer till Thornivalde och kusin H hade Gerald att skratta få att tårarne kommo hen i ögonen efter inför hela mwerlven anförde henne såsc Mdet präftigaste och bästa fruntimmer fom fanng.