bomens brytande, inom nämnde ordens samsund blifwit framställde åtfslilliga förslag, hwilka dock omsider endast ledt till den följd, att frågan ans setts lämpligast böra af länets hushållningssällstap öfwertagas; i hwillet afseende ordföranden blifvit anmodad att densamma förwalmingsntstottet föredraga. Jemte aumälan härom anförde Herr ovdförans den widare, hurusom naturforskare i detta ämne yttrat: att swamparue ntgöra ett bland de mwigtis gaste, sundaste och mest närande födoämnen inom wäxtrilet och) närma fig mydet fött genom fin stora qwäjwehalt och derigenom att de innehålla en wälluktande flyktig bestandsdel, som meddelar fig det ämne, hwari de kokas od ofta Utgör en den angenämaste krydda: att de redan från äldsta tider blijwit anwända fåjom ett bland de Hufwudz sakligaste födoämnena för den fattige och en af de jörnåmsta läderheterne för den rikes bord: att uti Italien, Spanien, Frankrike, Ungern, Böhmen, Ryssland och flere delar af Asien, jwamparne upp: sökas med stor begärlighet af landtsollet, fom deraf ofta har fin huswudsakligaste näring och på jamma gång eu god infomft genom att i städerne förfälja de ädlare arterne: att det gafwes trakter af NY tand, sterrike, Toscana och andra länder, der bes folkningen wissa tider nästan uteslutande lefwer af fwampar, utan att derigenvwr deras arbetsduglig: het i ringaste mån minstas: att några navirfjors stare pa försök under flera manader oafbrutet Ielmat endast pu råa swampar och friskt matten och deraf funnit fig förträffligt: att ehuru inom wårn land ega ett rikligare förråd af ätbara swampar, än andra länder, der dessa ffatter sorgfälligt tills godogöras, de fattige likwäl ännu i dag försmå detta dyrbara näringsmedel, fom få fördelakrigt fan ersätta spanmal, kött och trädgårdsmäxter och i fin olunnighet hällre blanda mjölet med bart och andra onaturliga ämnen, öjwerlemnar de åt djur och injckter att förtära de lädra swampar, en allwis stapare få tydligen amvijat till wår nytta, emedan de just förekomma allra ymnigast under år, då genom för stark nederbörd säden selslar och i de aflägsna nejder af ett glest befolkadt land, der nöden då är som störst: att om hwarje fattig far milj på landet wid winterns annalkande Hade i förråd några tunnor insaltade swampar, den med lugn kunde se tiden an och ej som nu tywärr ofta är fallet behöfwa frukta att ejter en med nöd fram släpad winter nödgas slutligen följa fitt sista fotreatur för stillandet af hungrens plågor: samt att äfven under goda är denna med ringa beywär insamlade kost wore af stort wärde och skulle genom ett klokt anwändande högst betydligt minsla förs brukningen af fött oc) spanmal. Dessa motiver woro efter herr ordförandens åsigt af den talande beskaffenhet, att derest nagon werksam åtgärd till än damalets främjande kunde widtagas, ett tackjammare sält för bearbetning eller ett mera wärdigt ämne för sällssapets upp: märksamhet icke kunde förefinnas. Fördomens makt wore likwäl stor och herr ordföranden insåg mer än wäl de många swårigheter, man härwiv hade att bekämpa; men ingen seger kunde winnas utan strid och winsten wore i förewarande hänseende för stor, att offren derför borde tagas i beräkning. Att härutinnan söka att småningom sprida uppe lysning genom utdelning af skrifter i ämnet eller genom underwisning i solkseminarier eller skolor, ywarifrån kunstapen kunde widare utwectlas, ansåg Herr ordföranden för fin del endast wara pallia: tiver, fom fordrade flere årtionden för en mera genomgripande werkan. Det wore ett kraftigare och mera skyndsamt resultat herr ordföranden önskade winna, od) det wore i detta affeende Herr ordföranden wille föreslå, att sällstapet bemyndigade utskottet att mot ett skäligt arvode anställa en lämplig och sakkunnig person att å en eller annan ort i länet meddela allmänheten ide blott under: wisning om ffillnaden emellan de ätbara och) ffadliga swamparne, utan äfwen om det lättaste och tillförlitligaste jättet för de förres insamlande, be redning och framtida förwarande; de orter, som härwid i främsta rummet borde ifrågakomma, wore sjellsoänarne, hwarest misswäxt oftast inträffade. Den nöd, som nyligen der warit rådande och fom twingat det fattigare folket, särdeles nydyg: garne, att till hungrens stillande tillgripa stämda och onaturliga näringsmedel, torde, efter herr ord: förandens förmenande göra denna befolkning lät: