Norrländska Korrespondenten – 8 juli 1865, sida 2

Ell gislermäl af kärlek. Af Wilkie Collins. (Forts. fr. n:o 52.) — Men, Geraldine — — Har du ingått ett förbund med din mor att skymfa mig? fade Geraldine med darrande läppar och blixtrande ögon. Arthur stötte från fig den hand hon lagt på hang arm, och framskred utan att säga ett enda ord dystert wid hennes sida fram till huset. J salongsdörren mötte de wiss Vaughan. Geraldine wisste att hon i dag på morgonen skulle komma för att rida ut med henue och kusin Hal till Dripping Well; få att det ide låg något anmärkningewärdct i hennes ankomst just nu, ide heller deri, att kusin Hal stod wid dörren och hjelpte henne af med öfwerplaggen. Du är icke färdia, ser jag, sade miss Vaughan, då Geraldine inträdde. Ack! mr Amphlett. När kom ni? — J dag på morgonen, sade Arthur med sin twäraste ton. Miss Vaughan lände sig förwånad öfwer hans owanliga ton och sätt och framtog sin lorgnett, seende från honom på Geraldine, på sitt mest behagfulla och trygga sätt, hwilket hade kunnat göra en retlig person förargad. — Några familjeangelägenheter på tapeten ser jag, sade hon. Jag är i wägen. — Nej, wisst inte, miss Vaughan, fade Geraldine hastigt. Ni är nödwändig här; och äfwen du kusin Henry. Miss Baughan gjorde en nästan omärkbar rörelse med ögonbrynen och bugade fig lätt. Kusin Hal fastade sitt hufwud tilbaka, slätade sina mustascher, mir jade fina hwita tänder och skrattade fram ett: myc