rm sr oc L oc sv 44) VILTET 7 utanför hwartdera. Utanför Göteborgs län woro strandningarne blott 18. På det heta woro fjör olycorna detta år betydligt talrikare än de båda föregående. — Det förljudes, att af de fruntimmer, som å Örebro station wunutt öfning i telegrafe ring och sedermera blifwit af telegrafstyrelsen för: ordnade till e. o. assistenter i telegrafwerket, mamsell Julia Holmberg skall komma att öfwertaga Ljusdals och fröken Wendela Hårdh Nylands pris vata (4 klass.) stationer i Norrland, då dessa stationer frampå sommaren blifwa färdiga. — Från Malmö till Köpenhamn af: gick d. 16 d:s 30 kärl med gamla fwenffa och danska silfwermynt, hwilka lära komma att i sistnämnde stad ommyntas. — Om kyrkoherde Lindbäck från Silbodal skrifwer en korrespondent till tidningen Kalmar följande, hwilket ans tyder att nya personer måhända ffola inblandas i vet dystra morddrama, fom nu få mycket tager uppmärksamheten i anspråk: Jag känner denne Lindbäck personligen har under trenne år warit granne med honom. Wi träffades ofta och jag kan således lemna några upplysningar om honom ochderjemte tanste ännu ett bidrag till de hemsla före iftningarne, för hwilka han då ide misstänktes. . war under den tid jag tjenstgjorde på Dal pastorsadjunkt i Skålleruds socken. Hans jmär:moder, fru Bergman, war inadorderad i den fas milj, uti hwillen jag wistades, och hans swåger, mönfterffrifmaren bon S. war min närmaste granne. Således träffades wi nära nog hwarje weda. L. war af ett egendomligt lynne. Lugn, kall, sluten och högmodig i yttersta grad, kunde man endast undantagswis öppna ett samtal med honom. Han blef doc intresserad om han fid någon att tala med om de meriter, han inlagt i ftudent-, preftz och pastoralexamina. Han mar en god pres difant, egde för en ograduerad prestman rätt goda studier, och war då jag för 12 år sedan lemnade Dal en ansedd och aktad man, endast beryktad för snålhet — men i det fallet fan ju en prest föga med Runeberg: Man är ej sämre när man ät som andra. — Han mar den tiden mydet mager, blek och be gagnade alltid glasögon. Anletsdragen moro ffarpa, och rösten Hade jemwäl en owanlig ffärpa. Hand fru — jag met ej om hon lefwer ännu — war en älsklig warelse. Aldste sonen blef kadett under mitt wistande på Dal. Jag har fommit att tänka på ett par hastiga dödsfall, fom inträffade inom v. S:sia familjen 1853. En landthandlande Emil v. S. fom på obestånd och nödgades med fin unga maka flytta Hem till fadren, mönsterstrifwaren v. S. Emåger Lindbäck skaffar doc wälwilligt Emil v. S. kondition hos ett handelsbolag i Gunnarsnäs foden, hans unga mafa flyttar ned till fin man efter några månaders förlopp och — — dör plötgligt utan föregående sjukdom. Mort derefter dör mannen lika hastigt. Hu! Det är pant att nu förft efter få många års förlopp fatta misstankar om dessa perjoners dödssätt. Men det är mer än troligt att äftoen dessa ide dött en naturlig död. En kyrkoherde L:s skolkamrat skrifwer om hos nom: Lindbäc war gymnasist i Skara 1828 och började redan då wisa sina usla anlag genom att förföra en hygglig mamsell —m. Tå följs derna af brottet ej längre kunde döljas, gjorde han fig sjuk och tillurade fig under detta föregiswande betyg af fina lärare utan manlig afgångöeramen. Efter studentexamen wågade han ej ingå i Veftgöta nation utan i Wermlands, der Han trodde sig wara okänd. Handelstidn. meddelar en insänd uppsats, i hwilken beskyllningar för ännu flera mord än dem, till hwilka han redan gjort sig saker, göras mot denne grånade brottsling. , Deri antydes neml., att hen såsom adjunkt i Ö:s foden i Dalsland, blef inadorderad hos en gammal od) förmögen possessionat Å. (AÅgren ?) på K. i S:rds S:n; efter några års förlopp od) sedan Å. — fom war enkeman och barnlös — testamenterat 25,000 rdr emt till en fond för en slöidskola i W. (Wenersborg 2), afled denne i tysthet och utan weterlig sjukdom. Ad: junkten Lindbäck kunde, utan skuld, uppwisa föpebref på den aflidnes halfwa fasta egendom, samt, såsom uppsättare och wittne å ett senare testamente, för sin andra hustru taga i besittning såwäl den återstående halfwa egendomen fom öfriga förmögenheten. Adjunkten Lindbäck sålde derpå egendomen, men med ett så stiliseradt köpekontrakt, att egendomen först skulle afträdas, sedan adjunkten fått pastorat. Sedan köparen kommit till nyktert medwetande af sin handel, blef han grubblande, sedan supare, slutligen wansinnig. Några år senare bosatte sig i grannsodnen en äldre, i orten obekant läkare, assesfor van, hwil jen ansågs ega något kapital. Han och adjunkten blefwo snart intima, få att assessorn flyttade till den senare och med Honom uppgjorde lifötidtontraft, hastigt afled, ärfdes och glömdes. Lindbäd beslylles äfwen för otukt t. o. m. med nattwardsbarn. Håren kunde resa sig på ens hufwud, då man erfar dessa beslyllningar. Sällan Har wäl i få) fredliga och lugna dagar fom wåra en menniska 1 NN 2 0 4. .46 ieektljff